När jag sätter mig ned för att prata med Kim märker jag direkt, liksom säkerligen många av dem som känner honom, att han är lite blyg och eftertänksam. Han slänger inte ut orden, utan tänker igenom sina svar noggrant.
Kim är uppväxt på Öland och började egentligen sin idrottskarriär som fotbollsspelare. Innebandyn kom igång lite senare och sporterna kombinerades. Till slut blev det innebandy för hela slanten och det är inget Kim ångrar alls.
– Tänker man på pengarna är det mer fördelaktigt att spela fotboll. Men samtidigt ska man spela det man tycker är roligast, menar Kim.
Innebandyn finns med Kim nästan dygnet runt, är det inte träning med AIK i Solnahallen som gäller är det nya jobbet som säljare för en klubbtillverkare som tar upp tiden för Kim på dagarna.
Att komma till en ny klubb och dessutom en helt ny stad kan vara svårt och anpassningstiden kan vara längre än man tror, men för Kim har det gått rekordfort att komma in laget och hans trivs utmärkt i Stockholm.
– Redan första träningen så var alla enormt vänliga och hjälpsamma. AIK är som en stor bra grupp helt enkelt, säger Kim.
I spelarepresentationen berättar Kim att han är väldigt morgontrött och det som han tycker han är bäst på i livet är att sova. Självklart var jag tvungen att fråga var han har fått detta beteende. Svaret kommer nog bli omdebatterat hemma på Öland:
– Det måste verkligen vara från min pappa, han går upp för att han måste. Liksom jag. Men får jag välja så ett bra tag, helt klart. Inget snack om den saken, skrattar Kim.
Många intervjuer handlar om innebandyspelaren Kim Nilsson. Hur skulle folk som känner dig beskriva personen Kim Nilsson tror du?– Jag tror nog att de skulle beskriva mig som väldigt ödmjuk, snäll och omtänksam. Jag hoppas att folk känner att de kan lita på mig och att jag är en trevlig kille och kompis, säger Kim.
– När jag kliver in på innebandyplanen är jag väl lite mer framåt och vill vara med och styra och ställa. Lite av en annan personlighet, utanför planen är jag lite mer tillbakadragen och lugn, tror jag.
Under tiden i Färjestaden var Kim det stora affischnamnet och spelaren som laget byggdes runt. Pressen var stor och ibland var det tufft att bära ett helt lag på sina axlar. Att få komma till AIK och bli en i mängden tycker Kim är rätt skönt, att ha flera landslagsmän runt sig som tar mer uppmärksamhet än han själv.
Om Kim inte hade spelat innebandy hade det varit fotboll för hela slanten. Men det finns en idrott till som han känner sig hemma på och det är minigolf. Han har växt upp bredvid en bana, så det har blivit ett antal timmars puttande. Numera har han även fått upp ögonen för "riktig" golf. Men på frågan vad handikappet ligger på får jag bara ett stort leende till svar.
Skillnaden mellan att spela i AIK och Färjestaden tycker Kim är påtaglig. Det finns flera exempel på hur mycket mer organiserat allt är i AIK. Runtomkring träningarna, till och från matcherna.
– I Färjestaden åkte vi t.ex. i olika kläder till matcherna. I AIK är det speciella matchkläder som gäller när vi åker på bortamatch. Sen är det skönt att inte behöva tänka på så mycket inför en match när det kommer till material och annat. Sånt finns det killar med i lagledningen som sköter, berättar Kim.
När klockan tickar på hinner de flesta av spelarna i AIK passera oss då vi sitter och pratar i Solnahallens innandöme. Niklas Jihde, Fredrik Djurling, Peter Fischerström, Karl-Johan Nilsson, det är nästan halva landslaget som går förbi oss. Kim ska få skjuts hem av Alexander Egebrandt som sitter i bilen utanför och väntar, så vi försöker avsluta intervjun. Men innan vi stänger av bandspelaren får Kim svara på fem korta frågor:
Var trivs du bäst i Stockholm?– Solnahallen. Här känns det tryggt och hemma.
Hemmakväll framför tv:n eller utekväll med kompisarna?– Hemmakväll helt klart, lite mysigare.
Fotboll eller hockey?– Fotboll helt klart, finns inte hockey på Öland, haha.
Vad har du för musikintresse och favoritgrupp?– Vi hade inte radiokanalen "The Voice" nere på Öland, så den står på dygnet runt nu.
Har du någon favoriträtt som du kan äta hur mycket som helst av?– Köttfärssås och spagetti, det kan jag äta hur många dagar i rad som helst. Otroligt gott.
Text: Philip Gander
